Det här är Alicia Sivertsson som bloggar här. Hennes blogg går mest i blodrött och djupblått och svartvitt, känns som att dricka kaffe och handlar om fågelungar och skapelser och saker jag egentligen inte riktigt förstår men som tilltalar mig ändå. Och så gör hon världens finaste collage. Ni måste gå in här och titta!
Jag snurrar för tillfället inte runt såhär, för jag ligger snörvlig och krasslig och febertrött under en filt. Men i alla fall.
Jag hade en gammal skjorta ärvd av far som var jättestor och jättetrasig och hade färgfläckar på ena ärmen. Det kan ju vara trevligt, men jag gjorde om den i alla fall. Jag klippte den midjekort och ärmlös och ganska kvadratisk, och broderade röda trianglar på kragen.
Jag omatchar med turkoshallonrödolivgrön blomsteräng till långkjol.
Här syns trianglarna lite bättre och så även giraffen! Hen är i trä och min vän men jag vet inte vad hen heter än. Vet ni några fina giraffnamn?
(Och förresten. Angående förändringar i designen. Jag är lite dålig på att bestämma mig och blir ungefär aldrig nöjd. Men nu är jag nöjd. Tror jag. Jag trivs. Känns mer hemtrevligt. Hemtrevligt är bra. Och så kan vi titta ut i rymden. Trivs ni?)
Två knippen solgul tussilago, en hjärtepotatis och solglitter.
Fredag! Jag hoppas att våren och fredagen glädjer er.
Själv är jag på klassresa när ni ser det här, och resten av helgen. Vi måste ägna tid åt varandra, vi klasskamrater, (en av dem har jag gått med sammanlagt i cirka tretton år!) innan det är dags att vinka hejdå.
Om ni är nedstämda borde ni lyssna på och titta på Lalehs video till Vårens första dag. Eller om ni är glada men vill känna er extra extra vårglada och peppade på livet för den delen.
Den är det finaste solglittrigaste sagolikaste någonsin. Jag vill bo i den.
En vän sa till mig en gång: "Jag såg inte att det var du. Men jag såg någonting grönt i ögonvrån så jag antog att det var du."
Jag är ganska ofta och väldigt gärna ganska grön.
Som idag. Spenatgröna koftan är från Indiska, den olivgröna skjortan som skymtar under är andrahand, kortbyxorna har jag hittat i en garderob. Kiwistrumporna är, liksom rabarberstrumporna, från Gudrun Sjödén.
Hej, och välkommen in. Jag heter Ellen, eller Fellen ibland, och är en människa, en människa som målar och skriver, framför allt. Det här är mitt hem i cyberspace.
Låna gärna bilder och texter till era hörn av cyberspace (delad konst är dubbel konst!) men hänvisa till Ellen Wallin och länka till min blogg eller portfolio, tack.
Hej, och välkommen in. Jag heter Ellen, eller Fellen ibland, och är en människa, en människa som målar och skriver, framför allt. Det här är mitt hem i cyberspace.
